Mitt livs resa

Tänk att det ska vara en hjärntumör som ska göra det så förbaskat svårt att kommar ur sängen.

I dag hoppade jag upp  med full energi och åt frukost. Sambon trött och låg kvar. Vilken härlig känsla det är att jag kan klara mig själv och att jag har glädje och ork. Det är obeskrivligt. Dagen har gått åt att städa upp lite, laga lite mat. Haft härlig disskusion med dottern. Mina två små barn speciellt den lilla är rejält trött på att gå hemma. Hon är rastlös ända ut i fingerspetsarna. Måste kolla lite om hon kan vara lite på dagis och få utlopp lite. Det tar på min ork känner jag.

15.30 gick jag, Mirelle, Martin, Felicia på bio och det var en mysig känsla. Tyvärr var inte filmen så bra som jag hade förväntat mig. Vi var på Bee movie. Barnen tyckte den var bra och det är ju huvudsaken.

På kvällen var de stora ute på sitt så det var ganska lungt. Jag har kännt en liten nedåtgång i mitt hopp under dagen och på kvällen kom tårarna.

Det ÄR jobbigt att förbereda sig hemma på att jag har ingen annan utväg att invänta mitt besked om vilka chanser jag har att få fotsätta med mitt liv.

Det känns ju som om jag är frisk nu med alla mina symtoner som har försvunnit. Näää då ska det var dags att ställa in sig på något jobbigare än det jag varit med om. Nu ska jag göra en operation för att få mitt slutgiltiga besked. Och innan läkaren kommer efter operationen med lite av diagnosen känns det som om det är tid och evigheter dit.

Jag låg med Martin och lyssnade på hans julklapp om universum. Då kunde jag inte klara mig längre. Tårarna kom och Björn fick prata lite med mig. Det tog inte lång stund så kändes det bättre.

Jag fick ligga en stund med Martin och Felicia brevid mig och vi alla låg och läste varsin bok. Högsta mysgrad. Dom små somnade och jag smet ner en stund till sambon framför datorn. Det är mycket som rör sig i huvudet och det känns så konstigt att jag ska ställa in mig för mitt liv värsta ögonblick. BESKEDET!!! 

Man får många konstiga tankar och känsliga tankar när man sitter i denna sits som jag gör nu.

JAg är sååå glad för min familj och mina nära och kära. Ni stöttar mig enormt mycket även om vissa figurerar sig i utkanten. Alla har ni påverkat mig någongång i livet mer eller mindre. Det har STOR betydelse idag. Tack för alla avtryck i mitt hjärta. Jag bär det med mig i denna kamp.

Tack för att ni finns mina tokiga barn. Ni är ALLT för mig.

"lille" Christopher som antagligen är den som ser till att jag får slinga bort mina gråa hår. Men du är den som verkligen kan få mig att skratta med vår sjuka humor du och jag har. Nu har du blivit stor och är ute och kör 24m lastbil. Snacka om spejsat. Det är så skönt att du trivs på ditt jobb och verkligen ger allt i jobbet. Chefen är stolt över din skicklighet och vänlighet mot kunderna. Du kunde inte ha hittat bättre yrke.

Visst är du lite galen ibland, men det skulle inte vara du om du inte vore som du är.

Det är tomt hemma när du är ute och åker på vägarna

Therese som jag delar hjärna med ibland känns det som. Vi kan säga saker samtidigt och hon är inne och river i huvudet på mig ibland.  En tjej med stort hjärta och med en otrolig arbetsvilja. Du är en alldeles underbar dotter. Till våren tar du studenten och går ut som golvläggare. Jag är så stolt över dig att du hittade rätt yrkesval. Du lever för ditt "jobb" och är otroligt duktig på det du gör.

Du har hamnat på en arbetsplats som jag tror är oersättlig. En suverän chef och dina arbetskamrater är inte av denna värld. Dom har verkligen ställt upp för dig och det känns gott i mitt hjärta. Tusen tusen tack till er.

Mirelle, du har kämpat tjejen. Jag är otroligt stolt över dig och det vet du. Vi har inte hunnit färdigt på vår resa men vi ska igenom den in till minsta bloddroppe. Vi har haft ett alldeles speciellt förhållande och det känns som vi blir tajtare och tajtare. Jag är så stolt att du är där du är idag. En otrolig tjej till att ta ansvar och och du har goda värderingar som jag är stolt över. Nu har vi en bit kvar att kämpa du och jag men jag är övertygad att vi kommer till målet. Det känns skönt att du har några andra vuxna i din närhet som finns där för dig nu när jag inte kan hjälpa fullt ut. Skulle bara vilja krama dig och tala om hur mycket jag älskar dig.

Martin, våran lille vetenskapare. Vart ska det bära iväg med dig i livet. Du har en hjärna av otrolig kapacitet. Ta vara på den så har du hur mycket möjligheter som helst i livet. Vi har vår lilla speciella kontakt du och jag. Det behövs inte mycket för att vi förstår varandra. Du sköter nästan din uppfostring själv. Du bara tutar på i livet som om allt gott vore självklart. Mamma är stolt över dig. Måste bara få nämna att jag är så totalt överlycklig att han går i den skola som han gör. Han kunde inte vara på bättre plats. Skolan är helt underbar och vi har fått så stort stöd ifrån den. Ett extra tack till dig Jonas! Din kontakt med Martin går rakt in i mitt hjärta.

Felicia, minst men inte sist. Du är vår lille pajas och du har ett hjärta av guld. Våran lilla snutta. Älskar dig! Humör som jag vet inte vad. Du är en stor och intressant utmaning. Du har ett jättestort behov att få ut allt i lek och rörelser. En riktig litet energiknippe är du. Snäll och omtänksam. Du har mycket energi att få ut, och du är en kämpe. Tack vare en underbar klass och lärare så har du fått en fin möjlighet av dom att kunna få leva ut dina energier. Tack snälla ni lärare i hennes klass för att ni ställer upp. Hjälpen är ovärderlig.

Björn, Vi har gjort en lång och backig resa. Men den har hållt som tur är. Du har varit med mig under de 10 år som mina symtomer har funnits. Det är starkt gjort av dig. Tyvärr så har vi gått miste om en del positivt för vi har fört en tuff kamp i denna stora familj vi nu har och med mina sjukdomssymtomer. Men jag hoppas för allt i världen att vi ska orka resan ut. Vi har en annan resa att vänta oss till ett annat land där vi kan få komma i kapp lite när jag kommit på fötter igen. Efter denna hemska diagnos så kan det bara bli bättre. Vi har kommit otroligt nära varandra nu och det är jag glad för.

Det vi går igenom nu kommer vi gå starka ur du och jag.

JAG ÄLSKAR DIG!

Mina föräldrar och syskon, är jag glad över att ha. Vi har haft mycket skoj under livets resa. Mina föräldrar umgås vi mycket med och vi har en speciell humor och vi skrattar mycket. Jag känner att min navelsträng inte har blivit avklippt ordentligt, på gott och ont. Min familj och mina föräldrar står varandra väldigt nära och det är skönt. Ni har varit ovärderliga under alla år. Ni har ett stort hjärta och har alltid funnits nära med hjälp. Tack för allt ni har gett mig. Älskar Er!!!!

Kanske jag skulle vilja ge dom ett gott råd. Att ta vara på deras stund dom har kvar. Livet ÄR kort.

Syskonen har man glidit ifrån. Men det är ju naturligt när det bildas familjer och alla har sitt. Men dom finns där när de behövs och vi har fortfarande en hel del kontakt kvar. När vi träffas så har vi alltid det roligt.

Släkten, den har också gjort sitt goda. Mormor o morfar som jag saknar så. Mormor var den jag kom mest närmast och jag saknar henne enormt ibland. Hon har det bra nu där hon är men jag skulle vilja få tillbaka henne så jag bara kunde få krama om henne. Jag har många goda minnen från när man var liten och var och hälsade på dom. Vi sprang alltid till badet och badade. Jularna man hade hos dom. När vi satt nere i källaren och band kransar till gravar. Doften känner jag än idag. När vi var med på kyrkogården då morfar var vaktmästare. Min lilla morfar som skruttade omkring i huset med gott hjärta. Jag ser det så klart framför mig. Det finns mycket ifrån den tiden som jag bär med mig.

Alla mammas syskon med familjer  som man har träffat genom åren. Alla har satt sina minnen på ett eller annat sätt. Det är mycket jag har fått med mig.

Farmor o farfar, träffade vi inte så ofta, men goda minnen finns. När vi kom hem till dom och det dracks kaffe på fat i köket. Farmor som alltid handarbetade. Farfar gick bort tidigt så jag har inte så mycket minne ifrån honom.

Alla pappas syskon med familjer, och de är många. Men vi har hunnits att träffas en hel del under åren trots allt. En tid som är en av de bästa i mitt liv var när vi tillbringade somrarna nere på kusten. Där träffades en del av släkten och det var många njutningsfulla dagar. Tänk när man kom ner på fredagen, åkte ut med båten och slängde i lite nät eller fiskade. Det är minnen som kommer att finnas i många år.

Min bästa, närmaste väninna, Pernilla som funnits i närmare 25 år. Vi har alltid funnits för varandra även om inte tid och möjligheter till att ha en nära kontakt givits. Vi har gjort våra resor med jobb, familj osv. som gjort att tiden inte alltid räckt till.  Men vi har alltid funnits för varandra och jag är oerhört stolt att få gått igenom det vi har gjort. Jag önskar dig all lycka det går att få.

Puss på dig!!!

Min alldeles underbara sambos släkt HUR??? ska jag kunna beskriva dessa underbara människor. Svärmor ÄR en riktig svärmorsdröm. Hon skulle klonas!!

Det går ända in i bemärgen av lycka på mig när vi åker hem till deras stad och besöker dom. Hela hans släkt består av människor som är roliga, omtänksamma,positiva och verkligen bjuder på sig själva. Jag har säkert glömt något för det finns oändligt med positiva känslor om dessa männsikor.

Det är en gåva att få umgås med alla er.!!!!

Jag måste bara få nämna ett forum på nätet.  Alla dessa underbara människor som jag inte ens har träffat som stöttar mig så mycket. Jag kan inte säga att jag har varit väldigt aktiv på forumet så jag kände mig som en i ytterkanten.

Men ändå på självaste julaftons förmiddag så kommer en av dessa människor, hem till mig och vill ge MIG en gåva som några samlat ihop. Jag har inte ord för vad jag kände. Finns inga möjligheter att beskriva mina känslor. Tack snälla alla ni som sitter någonstans i Sverige och kämpat er fram ända hem till min dörr med detta. Ni måste ju ha haft lite jobb eftersom jag heter något helt annat på forumet.

Starkt jobbat och jag är oerhört tacksam. Det värmer till lite då o då när jag tänker på det.

TACK SNÄLLA!!

Ni alla andra som har funnits runt omkring mig under åren finns också i mina tankar i min resa.

Om jag nu inte nämt någon eller något så är det av den anledningen att jag inte just nu hade det i tankarna. Jag sitter i en konstig värld av tankar och känslor. Och jag befinner mig otäckt nära nuet. Jag hoppas ni har överseende att det som skrivs är det som finns i mitt huvud just för ögonblicket.

Idag känns det lite bättre. I går kväll så kom det ikapp mig lite vad det är jag är inne i för sväng. Men idag så har det lättat.

Idag ska vi iväg till min ena bror. Han fyller år och de har precis innan jul flyttat så jag är nyfiken på hur dom har det på det nya stället. Ska bli skoj.

Nu på morgonen ringde jag upp min gamla läkare som jag hade för några år sedan. Jag skulle så gärna vilja komma i kontakt med honom igen och gå igenom min journal med honom. Ska få svar under dagen, håller tummarna. Har lite andra ärenden att ringa om nu på fm också.

Yes, läkaren ville prata med mig. Han höll på att avveckla sitt företag men jag fick en tid iaf. Han skulle gå i pension. Vilken tur.

Har varit och besökt broder i deras nya hem. Det var väldigt hemtrevligt och mysigt.

Skulle på fyrverkeriuppvisning i kväll men jag orkade inte riktigt. Den blir kanske en tur i morgon kväll i stället.

Nu känner jag mig trött och inväntar kvällen. Det ska bli skönt att få sova

Tänk att jag har under alla år varit misstänksam mot min diagnos. Efter 10 år så har jag inte tagit till mig ordentligt att jag skulle ha fibromyalgi. Fråga mig inte varför, men det har inte känts bekvämt.

Som jag har vandrat mellan läkare och förtvivlan. Jag har haft ont och jag har varit oändligt trött. Jag har verkligen kämpat för att kunna fungera så mycket som möjligt. Det syns inte på utsidan men insidan är sliten.

Så nu, NU har jag fått revanch!!! JAg har en hjärntumör som har spökat för mig.

Inte konstigt att jag har mått som jag har gjort. ÄNTLIGEN har jag fått ett svar!!!

Men det är inget svar jag ville ha givetvis. Men det känns skönt att få bekräftelse på mina misstankar mot mina diagnoser läkarna har ställt tidigare.

Den sista tiden har jag brottats med mina "migräner" och jag har fått bita ihop för att fungera. Men till slut gick det inte. Jag sökte läkare för att se om det gick att förbättra mina mediciner mot migränerna. Jag fick betablockerare som jag skulle prova. Jag hann inte använda den länge förräns det var dags att besöka akuten för huvudvärken.

Första gången vi var inne var 6 dec. Läkaren undersökte mig och bedömde att det var en annan typ av kraftig migrän. Jag skulle fortsätta med mina mediciner. Andra gången åkte vi in sent på samma kväll. Halv 4 på morgonen gav jag upp. Det var mycket att göra på akuten så jag blev bortprioriterad. Helt förståligt men jag orkade inte vara kvar. Den 7 dec var det dags för mig att gå på glöggfest. Jag var utslagen hela dagen, men jag skulle bara vila lite till sen skulle jag iväg på glöggfest. Men Björn och Mirelle såg att det inte stod rätt till med mig. Jag börjad e tappa kontrollen på höger sida. Jag själv märkte inte så mycket. Men när jag tappade ett glas som jag försökte hålla i så började jag ge med mig. Det blev ytterligare en tur till sjukhuset. Denna gång gick det fortare och läkaren jag hade var väldigt noggrann. När jag fick göra vissa tester så stod det klart att min högra sida ville inte lyda mig. Jag blev inlagd. Dessa dagar så har jag minnesluckor så jag har fått en del återberättat.

Ja, sen har det varit fullt upp med prover och undersökningar. Dom har haft det körigt läkarna för att hitta vad som pågick uppe i mitt huvud. Men nu till slut så har de kommit fram att det ska opereras. En tumör på 4x5cm sitter i huvudet på vänster sida och den ska ut. Vad för typ av tumör vet de inte förräns vid operation och efter de har tagit prover om det är elakartad eller godartad. Det finns en kraftig svullnad runt tumören och den har de satt in kortison för att dämpa. Nu mår jag riktigt bra och har fått tillbaka min rörlighet. Men jag svullnar i ansiktet och det känns konstigt i ansiktet, men vad gör det. JAg har nu blivit av med ALLA, fatta ALLA symtomer jag har haft förut!!!! Så "frisk" som jag känner mig nu har jag inte kännt mig på många år. Jag har INGET ont i mina muskler, ryggen, vrister, hårbotten. Och det bästa av allt, jag har blivit av med med tröttheten och den pinanden apatin som jag hade. Jag fick hela tiden tvinga mig till det jag skulle göra. Det var som att köra livet i uppförsbacke. Det har varit olidligt. Jag har alltid sagt smärtan kan jag uthärda, men tröttheten och det apatiska har varit ett helvete.

Det är helt skruvat. Energi har jag mycket mer än vad jag har haft på många år. Jag mår super.

Därför är det en liten kamp jag befinner mig i nu att jag ska till Göteborg och operera mig nu,när jag mår så bra. Det stämmer inte för mig och jag skulle bara vilja avboka operationen, för jag har det bra nu. Men så lyckligt blir det inte. Jag måste ta mig igenom operationen och tiden efter. Så det återstår en tuff tid framöver. Men jag har haft det tufft i många år så detta ska gå vägen. Äntligen så har jag en chans att bli av med alla symtomer. Håll tummarna!!! Jag vill tillbaka till mitt gamla jag och få börja jobba igen, känna mig som en medborgare och orka med vardag och arbete.

Vilken resa jag har varit med om. Jösses!!!